trebokstaverochenblomma.blogg.se

Jag behöver skriva av mig ibland, och då blir det såhär!

För ett halvår sedan.

Kategori: Lin

För just ett halvår sedan gick jag och vankade och väntade på att vårt lilla barn skulle vilja titta ut och se världen utanför magen. För just ett halvår sedan var vi på förlossningen och väntade och väntade och väntade...
 
Tänkte att det är nog dags att skriva ner min förlossningsberättelse. 
Det började söndagen den 9:e juni med att slemproppen gick på morgonen precis när Kalle skulle åka och hämta en god vän på stationen så hon kunde komma över på en fika. Stackars M var nog ganska obekväm med att vara hemma hos oss när det snart var dags för oss att åka in till förlossningen. Men tiden gick sakta och värkarna kom och gick men det kunde vara allt från 3 min till en timme mellan gångerna. På kvällen började värkarna komma allt tätare och vi gick och la oss i hopp om att få en ganska lugn natt. Så blev inte fallet. När jag klockat 3-6min mellan verkarna och de varade i över en minut så ringde jag in till förlossningscentralen. Vi fick åka till förlossningen i Mölndal mitt i natten och innan vi åkte hängde Kalle upp en diskborste i vårt köksfönster. Vi hade lovat våra grannar att hänga upp något udda i köksfönstret när vi åkt in så dom vet att vi inte är hemma och att det är dags. Väl inne på förlossningen var jag öppen 3 cm och vi fick ett rum och blev inlagda, då var kl 03:00 och det var måndagen den 10:e juni dagen då vår lilla bebis var beräknad att komma ut. 
Den underbara BM Klara tappade upp ett bad till mig och jag hann precis lägga mig i det innan det var dags att lyssna på liten i CTG:t. Men det var svårt att hitta hjärtljudet med den lilla apparaten så jag fick masa mig upp ur badet och bli uppkopplad till den stora apparaten. Allt såg bra ut och det rullade på, sakta men säkert. Värkarna kom och gick och än så länge var det hanterbart. Jag var uppe och gick och vankade, sov en stund och sen var uppe igen. Kalle passade också på att sova en stund och natten blev morgon. Vi fick en ny BM, en Eva, en bestämd dam som sa att "Idag ska ni bli föräldrar". Hon tyckte att värkarbetet först satte igång kl 07 och att allt gick enligt planen. Tiden gick och jag tyckte att det gick fort som tusan. Det var jobbigt att gå på toa men annars var det nog ganska bra (tur att man inte kommer ihåg hur ont det egentligen gjorde). Jag spydde också två gånger men det var nog också ganska normalt. När Eva gick av sitt pass så var klockan fem på eftermiddagen och vi fick en ny barnmorska. Hon ville att jag skulle gå och tömma tarmen innan det var dags att trycka ut en unge. Sagt och gjort, vi gick till en toalett med dusch så jag kunde duscha av mig också och då kl 17:15 trodde jag verkligen att jag skulle dö. Det gjorde så vansinnigt ont och jag var helt slut. Kalle fick hjälpa mig i duschen då jag inte orkade stå upp själv och det gjorde så ont att sitta ner på toaletten. När vi kom tillbaka till rummet ringde vi på klockan och jag kände att nu behöver jag hjälp för att klara detta. En mycket snäll sköterska kom in och visa oss några knep för att klara av värkarna bättre. Kalle fick uppdraget att trycka på mina knän mot kroppen, allt vad han orkade, när värkarna kom och det hjälpte förvånansvärt bra! Kort där efter fick jag också hjälp med att ta hål på hinnorna, för nu skulle snart liten ut. Det kom MASSOR med vatten och strax där efter började krystvärkarna att bli starkare och nu kändes det verkligen som om barnet ville ut. Mycket riktigt, jag var helt öppen och det snart dags, det var bara en liten kant som hindrade barnet från att komma ut. Efter några kraftiga värkar och mer tryck på knäna var det dags. In i rummet kom en barnmorska och två sköterskor redo att ta emot vårt lilla barn när hon/han väl kom ut. Nu var det dags att ta iiiiiiii! Och det var så gött att liksom få ta i lite. Jag blev matad med soppa för att få i mig lite energi och Kalle baddade pannan med kallt vatten. Efter bara några kryst så var det en liten kant som inte ville ge med sig så jag blev klippt, jämfört med allt det andra onda så kändes det inte alls. Nu gick det framåt snabbt och efter bara lite mer krystande så var huvudet ute och sen gick det lätt och hela lilla Lin var ute! Stunden efter var helt magisk! Vi hade vårt lilla barn, vår lilla tösabit! Hon föddes på uträknad dag kl 20:10, en livlig liten dam med mörkt fint hår, tio fingrar och tio tår, vår lilla dotter. Jag gick igenom hela förlossningen helt utan smärtstillande och det var helt klart det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. 
Vi fick så mycket bra hjälp på förlossningen och var så nöjda och glada, vilken upplevelse!!!
 
Vi hade tur som fick föda barn i Sverige och vi fick så bra hjälp under hela förlossningen, men alla har inte sån tur. Var med och hjälp Musikhjälpen för att ALLA TJEJER HAR RÄTT ATT ÖVERLEVA SIN GRAVIDITET på www.sverigesradio.se 
 
Nu ska jag mysa med världens bästa bebis! 

Igenkännandets glädje.

Kategori: Lin

Om jag skulle få välja bara ett ämne att skriva en lång och utförlig uppsats om så skulle det vara om igenkännandets glädje. 
 
 
 
Lin hälsar på hos pappa Kalle på jobbet och fick en ny frisyr på köpet. :) Foto: Malin Åman
 
 
 
 
 
 
 

Ensamhelg

Kategori: Lin

Vå första ensamhelg är här och den börjar redan idag. Och än så länge så är det som vilken dag som helst. 

Vi har, som vanligt, lyckats tappa bort en strumpa.
 
Lin har famnsovit, också som vanligt. I bakgrunden syns "smasken" det är en favorit som ständigt är slemmig.
 
Lite babysitterhäng och nu en liten promenad efter ännu ett klädbyte och blöjbyte. 
 
GLAD HELG!